Kyrkomötet Motion 2007:17 av Britta Olinder
Församlingars möjlighet att bedriva begravningsbyråverksamhet

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att, som vidareutveckling av biskopsbrevet om begravningar, utreda teologiska, pastorala, praktiska och legala aspekter av begravningsbyråverksamhet som uttryck för en församlings pastorala omsorg om sörjande församlingsbor.

Motivering

När någon avlider kontaktas ofta först begravningsbyrån, som ordnar med annons, psalmer, musik och minnesstund. När det mesta är klart kopplas församlingen in för beställning av kyrka och församlingshem för minnesstunden samt prästen för att fullgöra det program som redan bestämts. Det är utifrån det mönstret som tanken på en församlingens begravningsbyrå kommer upp, för att bättre kunna fullgöra kyrkans pastorala uppgift vid en församlingsbos bortgång.

Som förra årets biskopsbrev om begravning påpekar är det för kyrkan ett oerhört ansvar att förvalta utformningen av människors avsked från livet. Den “reflektion kring våra sätt att handla i samband med dödsfall och begravning” (sid. 10) som Biskopsmötet vill stimulera, och som i vissa församlingar faktiskt pågått under många år, har lett fram till övertygelsen att en tidigare kontakt mellan präst och sörjande är i församlingsbornas intresse. Det är en relevant pastoral församlingsuppgift att på ett närmare sätt kunna stödja och följa sörjande församlingsbor från början och även hjälpa dem med praktiska problem.

Med all respekt för de flesta begravningsbyråers fina arbete kommer man inte ifrån att deras syfte är att tjäna pengar, medan kyrkans syfte med verksamhet kring församlingsbors begravning skulle vara omsorgen om de sörjande, en verksamhet att jämföras med kyrkans förskola eller annan skolverksamhet, äldreboende, sjukvård eller liknande, dvs. verksamhet som är stöd för och en konsekvens av församlingens grundläggande uppgift.

Kyrkomötet har tidigare fattat beslut att Svenska kyrkan inte bör ha en rikstäckande begravningsbyrå. Det är ett klokt beslut. Men det är en väsentlig skillnad att i en församling, där man upplevt församlingsbornas behov av kyrkans direkta och omedelbara hjälp vid en anhörigs bortgång, också kunna tillmötesgå detta.

Biskopsbrevet fastslår: “Mötet med döden utgör en av de svåraste livskriserna och ger upphov till frågor, som varje människa söker svar på” (sid. 11). “Det är församlingens ansvar att möta människor med omsorg, kärlek, respekt och tålamod. Här bereds plats för frågorna, tid för sorgen, hjälp och stöd till reflektion, trostolkning och livstydning. Genom att möta den sörjande och ta hela människan på allvar visar kyrkan på Guds närvaro. [...] Kyrkans personal skall när döden drabbar vara lättåtkomlig, vårda de första kontakterna och snabbt finnas på plats, helhjärtat och beredvilligt och samtidigt hänsynsfullt och omtänksamt” (sid. 12). Detta får alltså numera ofta ske med en kommersiell begravningsbyrå som mellanhand och med avsevärd fördröjning, vilket upplevs som ett hinder för församlingens pastorala omsorg.

Göteborg den 11 juli 2007

Britta Olinder (ÖKA)